Jag hatar Lego!

Det fanns en gång i tiden då man tyckte att lego var det roligaste som fanns. Man satt med kompisarna och byggde gigantiska hus, kantiga bilar och andra fantasifulla föremål. När vi blev lite äldre hade en av kompisarna en stor riddarborg i lego, jag fastnade för temat direkt och snart hade allt vi byggde med medeltiden att göra. Man började samla på legoserien med riddartema, paketen blev bara dyrare och dyrare men de nyare borgarna hade bara färre och färre delar i sig. Jag minns att jag blev riktigt besviken när jag till slut fick den där häftiga riddarborgen som skulle vara borgen med stort b, men så var det knappt något att bygga ihop då alla delar var stora och specialanpassade. Det såg häftigt ut, men man kunde knappast använda delarna för att bygga något roligt ur ens egen fantasi.

Det var då någon gång som jag tröttnade på lego. Man fick knappt använda fantasin på de nyare setten, och så var det dyrt också. Idag vet ungarna knappt vad en legolåda är, istället ska de se på när några stela Batman-kopior av lego bygger ihop bitarna åt dem i TV-spel.

Visst, jag tycker det var lite charmigt när Lego Star Wars kom då det blev väldigt humoristiskt att se om sina favoritscener från den ursprungliga trilogin fast med stumma legogubbar istället för Mark Hamill och Harrison Ford. Men det var charmigt i högst trettio minuter, inte i trettio olika spel!

Vi hade tidigare fått se ett flertal racingspel och liknande där man själv skulle bygga ihop sina bilar, men inget av dessa var särskilt bra så det slog aldrig riktigt igenom. Star Wars kunde däremot alla relatera till, såväl föräldrar som såg filmerna när de var unga, som barn som lekt med R2D2-leksaker på dagis. Dessutom kunde man spela igenom hela spelet tillsammans med en kompis.

Men någonting gick fel, oerhört fel.

Jag tror gränsen för vad man kunde stå ut med kom i samband med Lego Star Wars: The Complete Sagas release. Spelet var en samling av de två första spelen, utan några större nyheter. Ändå fick spelet tio av tio i betyg av flera stora speltidningar och på Internet. Alla har rätt till sin egen åsikt, men det betyget är på tok för högt. Även om man tar hänsyn till den avsedda målgruppen så är spelet med sin värdelösa kontroll, dåliga kamera och avsaknad av spelglädje högst värt en sexa.

Sen dess har det bara gått utför. Hade inte spelet fått så höga betyg hade man kanske sluppit se lego som vanligare i TV-spel än som byggklossar. Nu ska Lego implementeras i varenda film och spelserie. Som om det inte räcker att vi fått se karbonkopior av det första spelet där enda skillnaden är att legogubbarna ska föreställa Indiana Jones, Batman och snart även Harry Potter och Spindelmannen, så slänger man nu in legoklossar även i seriösa spel. För någon vecka sedan spekulerades det till exempel om att Mistwalker (Blue Dragon, Lost Odyssey) ska göra ett episkt strategirollspel, helt i lego, efter att Hironobu Sakaguchi (Final Fantasys skapare) hintat om det i sin blogg. Och ni vet alla vad som kommer i slutet av året – Lego Rock Band.

Vad är grejen med det? Man får inte ens bygga ihop sin egen gitarr av legobitar eller liknande, så vad har lego med spelet att göra? De vill säkert locka en lite yngre publik (som med största sannolikhet redan spelar Guitar Hero och Rock Band) med poppigare låtar, men hade de inte kunnat göra det lite smidigare? Vad kommer här näst? MMORPG:t World of Lego, Street Fighter: Lego Edition eller kanske Grand Theft Lego?

Det känns som att lego bara används till spel där det inte passar in. Hade det dykt upp i spel som Banjo Kazooie: Nuts & Bolts hade jag förstått det där man trots allt bygger egna fordon, men i Rock Band där man inte ens kan bygga egna låtar? Jag hoppas den här trenden dör ut innan lego invaderar biosalongen också. Alla ungar känner till lego, men kreativiteten och glädjen i att bygga med lego är det snart få som får uppleva.

Sen finns det i och för sig andra sätt att vara kreativ med Lego, ett litet tips finns här.