The Sims 3

Mitt i all E3-hysteri har jag idag tagit det lugnt och passat på att spela lite spel själv. Då jag vaknade runt fyratiden med hög feber så har jag hunnit med en del spelande under dagen. Och ja, du gissade rätt, jag har spelat Final Fantasy VII på PSP. Och för $9.99 på amerikanska Playstation Store tycker jag det borde vara alla PSP-ägares skyldighet att köpa spelet direkt.

Men det är långt ifrån det ända jag har spelat under dagen. Det har spelats några spel jag knappt rört vid sen de var nya - Soul Calibur IV och Resident Evil 5. Som ni säkert redan vet är bägge riktigt bra, men jag hade nästan glömt bort hur kul Resident Evil var i co-op. Fast det är inte vad jag tänkt skriva om nu, utan jag ska dela med mig av mina första intryck av The Sims 3 som damp ner i brevlådan idag. Spelet släpps egentligen imorgon, men bokar man spel på nätet brukar de oftast kunna anlända någon dag före releasen.

Jag måste erkänna att jag inte hängt med i alla expansioner och spin-offs som släppts med titeln genom åren. Men det verkar inte vara meningen heller, för i ärlighetens namn känns det inte som att det har hänt särskilt mycket sedan Sims 2.

En del förändringar finns givetvis, även om det mest handlar om finslipningar. Åldrandet känns inte lika stressat längre, man kan påverka utseendet på sin Sim mer detaljerat, systemet med mål och prestationer har förbättrats en hel del så att simmarna känns mer personliga, och man kan påverka och utforska resten av staden mycket mer än tidigare. Simmarna har även fått tankeverksamhet och springer nu på toa och sköter om sina behov automatiskt, även om de fortfarande är rätt korkade i trånga utrymmen.

Annars är det mesta sig likt, som vanligt när det inte är expansioner det handlar om känns utbudet kläder och möbler riktigt snålt, och tanken är väl att vi med hjälp av mikrotransaktioner ska köpa den inredning vi vill ha via EA:s butik på nätet. Men onlinefunktionerna känns alldeles för tama. Butiken är seg och krånglig, då den inte är en del av spelet utan en vanlig hemsida, där man dessutom har översatt valutan till poäng (precis som på Wii och Xbox). Visst kan man även hämta hem användarskapat material eller dela med sig av sina egna skapelser, men det fungerar inte alls lika smidigt som i exempelvis Spore. Kanske är det Spore som gjort mig bortskämd, men efter det spelet tycker jag man borde kunna förvänta sig en minst lika smidig onlinedel i Sims 3, där kompisars Simmar kommer och hälsar på ens egna, och användarskapat material automatiskt dyker upp i spelets butiker och möbleringsverktyg. Men inte då.

Och ändå sitter jag här och spelar spelet, och tänker hela tiden ”bara en liten stund till”. Kanske är det alla smådetaljer som gjort spelet kul igen, eller så har spelet aldrig varit trasigt. The Sims 3 är en besvikelse – inte för att jag hade väntat mig något annat – men ändå känns det minst lika roligt som när tvåan var ny. Jag återkommer när jag spelat lite mer och fått en vettig bild av hur det står sig i längden.