3D is the shit!

Idag var jag på smygpremiären av My Bloody Valentine 3D, och jag blev riktigt imponerad. Det har verkligen hänt mycket på 3D-fronten sedan jag satte på mig löjliga glasögon sist, och jag hoppas verkligen att även lite större filmer kan komma i 3D framöver som Transformers, Batman och Bond, och inte bara massa halv-3D filmer från Pixar.

Filmen i sig var egentligen ganska usel, jag har aldrig varit ett fan av skräckfilmer då jag inte finner dem särskilt skrämmande. Det mesta var ganska förutsägbart, det fullständigt haglade klichéer och handlingen var näst intill obefintlig. Skulle man se filmen i 2D skulle man nog tröttna fort, men nu blev filmen bitvis riktigt underhållande, framför allt de lite blodigare scenerna fick ett helt nytt djup...

Det har varit mycket hysteri om 3D under det gångna året på CES-mässor och liknande, att det är nästa naturliga steg i utvecklingen efter HD-skärmarna (SD-> HD-> 3D) och så vidare. Jag har personligen aldrig sett det på det här viset då 3D mer känns som en kul grej i kanske tio minuter, men nu är även jag övertygad. Det är svårt att förklara med ord, men efter att själv fått uppleva det hela förstår jag nu varför journalister blev helt till sig när de bland annat fick prova bilspel i 3D.

3D är det naturliga steget i utvecklingen för tv-apparater. Nu återstår det bara att se vilken teknik som kommer bli standard för hemmabruk, om vi ska behöva ha på oss löjliga glasögon, köpa helt ny TV eller bara trä en plastfilm över skärmen. Hur det än blir så ser framtiden riktigt ljus ut.